SÖLDEN DEL 2

Nu är jag tillbaka i Tärnaby och min saknade lägenhet. Körde från Piteå vid 11 idag och kom hem lite senare i eftermiddags. Snacka om vinterväglag, snorhalt på vissa ställen och allt i samma vita färgskala. Blev kvar bakom några lastbilar på grund av att det nästan var omöjligt att köra om när vägen var kurvig, smal och hal plus att jag inte såg mer än tre meter framför mig eftersom lastbilarna blåste upp så otroligt mycket snörök bakom sig. Men allt gick bra, spotify, kaffe och digistivekex räddade mig från total uttråkning denna gång. När jag kom fram dumpade jag bara av alla saker innanför dörren, sen drog jag till vallaboden och fixade skidor inför morgondagens första (!) slalompass här hemma i Sverige! Är ärligt talat så taggad att jag känner på mig att jag knappt kommer kunna sova inatt!

Bara för att skjuta fram uppackningen av alla mina grejer tänkte jag göra en liten summering av förra veckans läger i Sölden. Jag och pappa kom alltså hem till Piteå i fredags. Resan flöt på riktigt bra, bättre än på ditvägen eftersom vi inte körde fel denna gång. Däremot höll vi på att stanna vid fel flygplats, i fel land. Hur går det ens till? Skyltarna var ju på danska! Kanske var vi väldigt trötta, eller bara väldigt dumma. Hur som helst tog vi oss hem oskadda. Slitna men oskadda. För mig blev det två långa sovmornar och två lugna vilodagar efter hemkomsten. Det visade sig vara väldigt givande, kände mig faktiskt nästan lika stark som Bamse under söndagens fyspass, trots att det nästan bara blivit skidåkning den senaste månaden. Härlig känsla!

Sista dagen i Sölden blev inte riktigt som planerad då det dimmiga vädret ställde till det för att köra banåkning. Istället tog jag och pappa tillfället i akt och tränade friåkning i den isiga och branta backen bredvid världscuphanget. Jag är inte särskilt vass när det kommer till brantåkning men har självklart målet att bli minst lika bra på det som jag är på de flackare partierna. Därför blev det en riktigt bra dag i backen trots allt. Pappa filmade och jag kämpade med att hålla positionen så att skidorna inte skulle skena iväg. Blev en ordentlig prövning, inte minst för tålamodet!

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är mer än nöjd med de fem skiddagar som jag fick med mig från Sölden. Boendet kunde inte bli bättre (wi-fi nätverket kunde gärna fått gå lite snabbare), sen var vädret nästintill perfekt. Underlaget var lite svårt men det gav bra i både ben och huvud. Sen har Sölden så otroligt bra förutsättningar i övrigt. Det finns alla typer av lutningar och längder på backarna och närheten till glaciären gör att allt går så smidigt. Däremot var det lite sten i vissa nedfarter och väldigt mycket folk några av dagarna. Att köa kunde ta mer än 10 minuter men det var ju höstlovsvecka och helg under de värsta dagarna så det var inget oväntat. När det kommer till min åkning blev den bättre och bättre för varje dag, i följd av att modet kom mer och mer. Något som var synd var att jag fick sådan smärta i benhinnorna efter tredje dagen. Hade inte alls samma insats under de åken med smärta som de utan. Nu när jag ändå varit hemma har jag passat på att gå på behandling för benhinnorna men även för mina upphakningar i ryggen och min stukade handled. Jag har en hel del sånt där störigt smårackel som jag vet att de flesta alpina skidåkare dras med. Det känns iallafall lite bättre nu så får hoppas att det håller sig så ett tag!

Nu måste jag ta tag i allt som jag bara dumpade innanför dörren när jag kom hem tidigare idag… Tänk om jag någon gång kunde lära mig att alltid börja med det jobbigaste först. Hur svårt ska det vara? 

Provar att lägga upp några bildspel denna gång för att se hur det fungerar. Här har ni lite gott och blandat från resan och lägret!