Kärleksfull Vänlighet!?

För ett par år sedan tillbringade jag en månad utomlands för att förkovra mig inom yogan. Förutom positioner (asanas) handlade det även om en del filosofiskt.
Vi fick i uppgift att läsa en bok om Kärleksfull Vänlighet och att börja praktisera detta under vår månad. Vi skulle rikta vår omtanke på ett yogiskt omfamnande kärleksfullt sätt till alla i vår omgivning men även testa oss på så kallade lite svårare material.
Jag körde hardcore och valde ut en person jag genom åren haft extremt svårt för. Hela personens uppenbarelse har gett mig ett krypande obehag med sitt elaka ”ofarstu direkta” språk och total avsaknad av empati.

Jag sa till min lärare:
– Det här är svårt, behöver vi verkligen älska alla?
Jag blev tillsagd att jobba hårdare. Efter två veckor in på detta tränande sa jag till min rumskompis,
– Om jag ska älska alla kommer jag att tappa tron på mig själv.
Nej! Vid redovisningsdags av denna uppgift hävdade jag tydligt att detta tränande för mig lett till en annan insikt och det är att ska man ha kärleksfull vänlighet från mig så får man faktiskt förtjäna den genom att bete sig som folk.
De som inte kvalar in i gruppen trevliga, vänligt sinnade typer sorteras tveklöst bort såvida de inte gör en kovändning och själva tar ansvar att göra bot och bättring av egen kraft.
Jag väljer absolut att tro gott om andra människor men visar de motsatsen är det inget jag väljer att slösa energi på.
Boken tog jag inte med hem utan överlämnade varmt till kommande elever.

Hur tänker du kära läsare?
Kräver du något tillbaka i dina relationer eller är du någon som bara ger?
I ärlighetens namn, hur goda människor vi än vill vara, finns det någon som älskar alla?

/ Marianne Bertilsdotter
Yogalärare, Livsstilscoach

DELA