…jag, en nioårig barnarbetare…

Domus, varuhuset i Kalix var centralt i mitt liv. (Domus – latin – hem, hus)
I stort var hela släkten på min mammas sida på ett eller annat sätt involverad i Konsum Norrbotten.
(Consummatio – latin – konsumera)
I min släkt handlade man inte på ICA. Några var dock ”otrogna”. Min älskade morfar handlade mat på Mattes Livs som var i högsta grad privatägd.
   Det var naturligt att sommarjobbet som fjortonåring blev inom kooperationen, på Domus reklamavdelning.

Varuhuset höll årliga modevisningar och Luciafiranden och körde även ut varor till ålderdomshem på flakmopeder, och egna lastbilar hämtade gods vid järnvägen.
   Det var fart och fläkt och i -Domus kundradio kunde man höra -Gunvor Brösts fina stämma eller min -mammas, och det spelades speciellt komponerad varuhusmusik.
   Mittemot restaurangentrén fanns en ljugarbänk där pensionärsgubbarna satt och sålde lotter och skvallrade hela dagarna. Det var ett levande hus som jag kände utan och innan tack vare rödhåriga lagerchefen Agneta som bar omkring mig redan som ettåring.

Reklamavdelningen var inte det första jobbet på Domus. Jag hade gjort små inhopp innan. Under julloven julklappsinslagning, och kundvagnshämtningar. Tillverkade presentrosetter med en liten maskin det stoppades in ett vasst plaststift i. Ett blankt band fästes i stiftet, fyra eller fem varv -vevades, bandet klipptes av och så hade jag en färdig rosett i min hand. Säckvis med rosetter i olika färger gjordes och jag tjänade 5 öre per rosett.
   Jag arbetade åt Bulten Kanthal som 9-åring med att skrapa bort järnflisor med en kniv från skruvar som maskinen inte lyckats få bort i tillverkningen. Det var många lådor med skruvar och pekfingertopparna blev nötta av att hantera dem.
   Tjänade 150:- och köpte mig en portabel grammofon som spelade musik alla dygnets vakna timmar.

En kvinna var chef på Domus reklam-avdelning. Elli. Av henne lärde jag mig som tonåring att trycka skyltar.
   Vi höll till nere i källaren på varuhuset i ett hörnrum med fönster på två sidor.
   I mitten av rummet stod ett svart tungt manuellt tryckverk. Att trycka skyltar var oerhört kladdigt till en början. Det gällde att rolla precis rätt mängd färg på typerna. Inte en fläck förutom annonsmeddelandet eller priset fick synas. När skyltarna torkat hängde jag upp dem i det stora varuhuset.

Fruktavdelningen behövde oftast nya skyltar. Vi gjorde också handskrivna skyltar och pennorna vi använde i varierande tjocklek var nedstuckna i en stor behållare med tusch. En be-hållare för varje färg, röd, gul, svart, blå, lila och grön. Först ritades två parallella linjer i blyerts med ett mellanrum för att markera området bokstavens kropp skulle hamna inom. Sedan skrev chefen med säker hand och handstil. Versaler och gemena, stora och små bokstäver, alltid med en svag lutning åt höger.
   Jag övade och en dag blev det jag som gjorde de handskrivna skyltarna beställda av Arbetsmarknadsinstitutet.

Förutom att trycka skyltar och att skriva klart veckans erbjudande till Annonsbladet fick reklamavdelningen göra den stora fönsterskyltningen.
   Noggrant valde jag ut det jag tyckte varuhuset skulle framhäva av nyheterna som kom varje vecka.

Det fanns många fönster och skyltdockor att klä. 

Domus var inte direkt ledande i mode och något måste till för att förhöja. Två, eller tre tunna glitterbälten runt midjan. Halsband virade ända upp till hakan, scarves runt handled eller huvud. Fäste en handväska eller godispåse i handen på dockorna som på den tiden inte var så flexibla.

Ett slags liv skapades i det belysta skyltfönstret.

Visst föds Creativitet där -begränsningar finns?
Creare  – latin – skapa

/ Katarina, Musik Konst Design

DELA