Förkyld två dagar + löptävling

 Detta inlägg finns i sin helhet på Viktor Brännmark (Blogg) hemsida https://viktorbrannmark.com/

Hallå!

Efter måndagsmötet i måndags (duh!) så kände jag en olustig känsla i svalget. Natten mot tisdag kände jag att nu blir jag förkyld och det var jag fram till onsdag lunch då jag helt plötsligt blev symptomfri. Sjukt. Det är väl ungefär fjärde året i rad jag blir förkyld/allergisk (?) i slutet av september, i vanliga fall brukar vi vara i Toblach vid denna tid och jag lyckas alltid få liknande symptom där borta. Nåväl, torsdag tränade jag två timmar och det kändes helt i sin ordning. Fredag körde jag 1.30 h på förmiddagen och lika länge på eftermiddagen. Fick då grönt ljus av Jocke A att springa löptävling nästa dag, sista deltävlingen i Sportsgym Tour: Frösöberget runt med Blå Center, 9 km asfaltsrace. Tävlingen startade och gick i mål uppe vid utkikstornet på Frösöberget. Första 2 kilometerna hade man cirka 130 fallmeter då tävlingsbanan gick rätt nedför den backe där vi vanligtvis kör rullskidintervaller, sedan småkuperat i två kilometer innan man började den sega klättringen tillbaka.

Höjdprofilen Banan

Tävlingen:

Perra Hellström satte fart direkt utför och redan efter några hundra meter var vi en klunga på tre man: Perra, Arvid Forss och jag. första kilometern hade jag 2.46 min och efter tre kilometer hade jag 8.55 min, nytt pers på coopertest alltså! Emil Meijer kom ikapp kring kilometer fyra och i samband med det släppte Perra. Emil och Arvid turades sedan om att hålla fart och jag krigade på i rygg, mina framsida lår grinade riktigt illa efter de 150 fallmeterna i början! Väl in i sista backen hade jag gått på rött för länge och hade inte mycket att säga till om tyvärr. Slutade 3:a i mål på tiden 31.14 vilket gav ett snitt på 3.29 min/km, helt okej med tanke på att banan och vindarna inte optimala för att sätta bra tid. Ett platt 10 km-lopp tror jag klungan hade kunnat snitta kring 3.20 min/km, Arvid hade riktigt bra tryck i benen denna dag.

Efter min målgång dröjde det inte många minuter innan min sambo passerade mållinjen som första dam, fyra sekunder före min klubbkamrat Sofia Henriksson. För två-tre år sedan så blev Jenny helt plötsligt en jävel på att springa fort och har utvecklat ett riktigt bra löpsteg. Nu tog hon ännu en imponerande seger här i Jämtland, hatten av!

För övrigt var det i vanlig ordning ett grymt professionellt arrangemang av folket på Sportsgym. De bidrar med mycket bra här i Östersund, bl.a. denna nya tour som de kört i september. Tyvärr missade jag första två deltävlingarna p.g.a. bröllop och träningsläger.

Resultat topp 30 herrar och damer:

Jenny, Bettan och jag. Bettan var nyss hemkommen från 14 dagar i franska Bessans där hon hängt med de andra två skidskyttarna i Team Skididrott. Hon var en aning sliten efter att ha hängt i rygg på GT-kungen (gubbtempo) Simon ”Halli” Hallström i två veckor.

Första pris för herr- och damsegrare var förutom prispengar en tur med helikopter runt Östersund. Arvid ville inte ha åka med så ett tag var det bara Jenny som skulle följa med. Det var innan jag kom på det lysande argumentet att damsegraren i så fall borde få välja en medpassagerare och 10 minuter senare satt vi båda i helikoptern.

”Vart vill ni flyga?”
”Tja… Rullskidbanan kan ju vara coolt att se uppifrån?” Jämtländska Matsalen där vi lunchar varje dag Här trodde piloten att det var en skogsbrand men som tur var så var det bara någon som eldade skräp på tomten/förstörde bevismaterial. Bästa dagen i Jennys liv Mäktigt! Här gick vi ned för landning, alldeles vid start- och målområdet. Tyvärr hade de inte hunnit säkra allting så när helikoptern gick ned flög det papper, kläder och laptops lite överallt.. Idag, söndag, har jag tränat 2.30 skate på förmiddagen och 2.00 stakning på eftermiddagen. Åkte ett tag med Tiio Söderhielm och Johan Bergman på banan. De brukar spela musik i en replokal i stan och hade spelat in en Metallica-cover som jag ”bara måste lyssna på!!”. Nu är jag helt dondöv men jag måste ändå säga att jag tror inte de behöver skämmas över den covern! Vad nu det är värt från en som knappt kan klappa i takt. Brukar försöka hålla mig till oktober innan jag kör långa tights men 6 grader och blåst idag var helt enkelt för kärvt även för mig. Riktigt snygga tights från Under Armour dock så det kändes inte allt för farligt att vika ned sig. Sedan jag bytte till KV+ har jag enbart använt mig av deras lätt böjda Power-handtag. Vet inte om dessa tillverkas fortfarande men direkt jag får nya rör så monterar jag på denna version av handtag. Eftersom den är lätt vinklad så är det väldigt lätt att få fram staven genom att bara trycka fram med handflatan. Lite svårt att förklara men tycker de är riktigt grymma. Tror de flesta stavtillverkare kört med böjda handtag under perioder. Reflekterade även över hur jag håller i stavarna när jag åker, märkte i somras att jag fick skavsår på nagelbanden på lillfingrarna om jag körde utan handskar. Jag håller alltså pekfingret snett uppåt och lillfingret vinklat in mot handtaget. Antar att det blivit så efter flera år med kontrollrem, det krävs ju inte precis att man greppar handtaget hårt med alla fingrar, snarare håller man ju bara löst och justerar isättningen med handflatan/fingrarna. Ja just ja, köpte ju en 29″ Superior förra sommaren, varit sjukt nöjd fram tills veckan innan Vuokatti då en kvist fastnade i en vajer till det elektroniska växelsystemet och drog ut den ur boxen i ramen. Krångligt att förklara men sammanfattningsvis är det ett mindre helvete att komma åt när det inte finns någon lucka in i ramen. In på service där de var tvungna att montera bort vevpartiet och press fit vevlagret.. Nytt batteri behövs också efter en annan incident. Nästan alltid roligt med Di2 XTR! Sjukt bra när det fungerar dock.

 Detta inlägg finns i sin helhet på Viktor Brännmark (Blogg) hemsida https://viktorbrannmark.com/