En syster senare

 Detta inlägg finns i sin helhet på Wilma Marklund (Blogg) hemsida https://nouw.com/wilmamarklunds

Nästan två veckor sedan jag skrev här sist vilket typ är rekord för mig och anledningen till detta är min kära syster. Hon hade höstlov och kom på att hon ville komma ner på besök så dagen efter körde jag mot flygplatsen för att plocka upp henne. Det som har hänt förutom syrran då är två stora saker:

* hemmatävling på anläggningen. Jag gjorde 9 starter under dagen och allt som allt gick det rätt bra skulle jag säga. Fick rida lite unghästar som jag endast suttit på lite dagen innan samt Carrica och några fler som jag är rätt van med.

* Neumünster. En stor internationell tävling i norra Tyskland. Påminner om Göteborg Horse Show typ. Mycket publik, mässa, shower emellan och många duktiga ekipage. Med Clara red jag ”big tour” och hon inledde fint med ett riktigt skitpet för att göra ett sämre resultat dagen efter för att sedan avsluta med underbar hoppning i den avslutande 145 GPn.

Django fick gå ”medium tour” som gick i 135-klasser rakt igenom. I medium tour var det omkring 120 startande där hälften gick vidare till GPn. Resultatet första dagen blev likt Clara ett nedslag. Dag två hoppade vi däremot en fin felfri runda och slutade 7a efter att klassen delats vilket då gav oss en plats i GPn som vi sedan också klarade felfritt!! Sist ut i omhoppningen. Vi gör tajta svängar och håller ett högt tempo. Vi går mot en solklar vinst med sista linjen kvar och vad händer???? Det går ett sus genom publiken – vi river. 10 000kr och förstaplatsen är borta. Vi slutar femma istället.

Efteråt ringer jag till mamsen och berättar hur det har gått. Jättenöjd över att ens ha tagit mig till omhoppning och allt, särskilt med tanke på att Django aldrig nånsin ens varit in på en arena likt denna. Han skötte sig super. Men samtidigt är jag väldigt besviken. Känner bara fan fan fan. Så nära men ändå så sjukt långt ifrån..

Nu, nästan en vecka senare känns det kanske 20% bajs och 80% bra, haha. Ibland vinner man och ibland (typ alltid) så gör man inte det. Jag tänker på vad tjejen som kom fram till mig efteråt, en tjej från familjen Ahlmann, sa – ”what a wonderful horse you have”. Och jag kan inte annat än hålla med. Denna hästen kommer nog bli bättre än vad jag någonsin hade trott

Django

 Detta inlägg finns i sin helhet på Wilma Marklund (Blogg) hemsida https://nouw.com/wilmamarklunds

Wilma Marklund
Hej och välkomna! Wilma heter jag, 18 år och både född och uppväxt i Piteå i norr. Fajtades med cancer som liten vilket gör att jag idag endast ser på ett öga. Studerar teknik på Strömbackaskolan och har ett brinnande intresse för ridning<3 Ingår i det svenska ungdomslandslaget i hoppning. Har vinster upp till 145cm, ridit 2st EM, 3a på NM 2017, 2x svensk mästare. Följ med mig och mina hästar på vår fartfyllda och roliga resa, både på tävling och till vardags!